Det känns märkligt och beklämmande, när nu så många feminister okritiskt står upp och applåderar Zara Larssons sommar-program. Även om det hon läste upp ur manuset säkert stämmer i sak, så glömde ändå hennes mamma, promotor och spökskrivare att nedteckna de stora feminist-frågorna. Nämligen kvinnors orättvist lägre löner och den sneda balansen mellan vilka som har makten i samhället.
Men... 17-åringens skenbart brådmogna och inlärda utspel som här äntligen efter ett långt och händelserikt liv fick sin uttryck hade inte heller det syftet. Utan var mest ett spel för det s.k. galleriet och bankkontot. För nu för tiden om man är artist, så är det uppenbarligen också en del av marknadsföringen att försöka framstå som s.a.s. “politiskt korrekt” (som t.ex. Adam Tensta nyligen). D.v.s. att i massmedia kanalisera sin teatrala kaxighet till ett ämne, där man hos publiken då kan upplevas som en medkännande och behjärtansvärd människa. Då kan man nämligen väcka sympati och sälja ännu fler skivor och reklamkontrakt.
Det mest skrämmande är ändå, att massmedia ständigt går på det här och dessutom hjälper till att sprida hyckleriet. Zara säger ju själv, att hon vill bli “den störste och rikaste i världen”. Säkert utan att själv inse, att hon därmed nått en nivå, där bristen på självkritik övergår i ren dumhet. Redan i hennes intervju med TV4 så fick jag dålig smak i munnen. För hela hennes framtoning klingade falskt och andades omogen egoism. Tyvärr så verkar hon också ha fått “fel föräldrar”..!? Annars borde de för länge sedan tagit ner henne på Jorden. Istället får man uppfattningen, att de själva är den del av marknadsföringen.
Själv är jag faktiskt mer imponerad av mitt fadderbarn uppe på Bolivias kalla högplatå, än vad jag är av fenomenet... Zara Larsson. Trots att Desideria varken vill bli den störste eller rikaste i världen. Utan mest bara duktig och framgångsrik i skolan. Där hon i motsats till många andra nu fått privilegiet att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar