De svenska väljarna får nu skylla sig själva. När de under dyningarna efter en svår storm i valet och kvalet lämnar det bekväma kryssningsfartyget. För att i livbåtarna ta sig ut till en gammal knarrande (s)egelskuta. Bara för att väl ombord upptäcka att vinden plötsligt har mojnat. I nästan stiltje fladdrar de tomma seglen lätt. Kastar oroliga skuggor över den trånga kommandobryggan. Där populisterna nu trängs för att försöka få en hand på det drivande sackande spökskeppets ratt.
Allt medan de föröver på distansminuters avstånd får en sista skymt av kryssningsfartygets akter och dess nu flämtande kulörta lyktor. Sakta och oåterkalleligen försvinna bort vid horisonten. Med bara den erfarna kaptenen och styrmannen själva kvar ombord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar