Jag har aldrig läst någonting av Camilla Läckberg. Ja, dvs fram tills idag när jag laddade ner en e-ljudbok från biblioteket. Det var Isprinsessan. Jag tänkte, att man hade ju hört både ris och ros om henne som författare och ville därför bilda mig en egen uppfattning.
Jag vet inte, om det var fel tidpunkt och/eller dag att läsa en s.k. deckare, men jag kan bara säga som det är. Jag stod ut i 17 min och 58 sek ! Tänkte bara att .... ska jag sitta här och lyssna på den här förutsägbara malande historien i dryga 5 timmar .... ja, då svimmar jag av uttråkning. Ska jag låta timglaset tömmas helt genom att gäspande lyssna på, vad alla dessa namngivna (?) människor gör hela denna vinter i Fjällbacka ? Bara för att få reda på vem som dödade den där tjejen Alex i det nu isbelagda (?) badkaret i villan. Näe, då går jag hellre på en lång promenad och tänker på livet. Låter tankarna istället få flyta fritt omkring i min egen fantasi. En fantasi som är betydligt mer omväxlande och originell än denna "lång dags färd mot natt".
Jag vet. Det är en något förhastad slutsats att dra växlar på efter bara 18 minuter. Men, vad det gäller litteratur, så litar jag på min magkänsla. Den har oftast förtjänstfullt med säker hand styrt mig utan kompass genom litteraturens grynnor och skär. Det var den magkänslan som nu sa ...... sluta. Du är på väg in på grunt vatten i en stinkande vik i stiltje. En meningslös återvändsgränd. Istället för att snabbt få komma ut på öppet vatten och kunna känna vågorna och vinden. Den intellektuella friheten friskt vinande genom mina tankar. En liv ... utan Camilla Läckberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar