Ta t.ex. en mobiltelefon. Vad är det egentligen ? Jovisst, man kan säga, att det är någonting man ringer och sms:ar på. Men, …vad är den i själva verket ? Om jag säger så här… en skopa sand, en sten, några dl olja, lite vatten och luft…..vad säger ni då ?!?
Joo, så är det faktiskt. Dessa ”ingredienser” har människan med sin intelligens under bara något sekel lyckats raffinera till mer och mer avancerade och högteknologiska tingestar.
Av marken på den här planeten har vi nu i det 21:e århundradet på ett strukturerat sätt kunnat konstruera och komprimera materien i en sådan grad, att ett litet platt ”fodral” som knappt syns i bröstfickan kan innehålla….en telefon, en radio, en kamera, en videoinspelare, en bildskärm, en musikspelare, en skivsamling, en dator (med bl.a. surf och mail-funktioner).
Allt detta har vi skapat av bara en hög med jord ! Man kan t.o.m. säga, att eftersom planeten Jorden genom evolutionen så småningom utvecklade människan, så har Jorden egentligen ”själv” på 4,5 miljarder år skapat… mobiltelefonen !!?
Dessutom bl.a. ett trådlöst nätverk över hela planeten, där miljontals förbindelser kopplas upp varje sekund. Evolutionen håller uppenbarligen på att utveckla en jättehjärna som lugnt snurrar vidare som ett litet skimrande klot där i utkanten av galaxen Vintergatan. Obekymrad om vetskapen att om någon miljarder år så börjar hettan, från en allt hetare sol, att långsamt smälta ner detta osannolika underverk.
I skenet av detta framtidsscenario och till Lennons ”Imagine” från min mobil vill jag belysa ”vårt” ovillkorliga öde med en dikt från min diktsamling……
VI FANNS
Ingen ska minnas våra skratt
våra lidanden och skrik
Ingen längre se
allt levande
all grönskad prakt
Inget längre finnas till
när solen rodnande
sakta sveper in
med svullnad hetta
smältande slätar ut
Inget ska någonsin vittna
om allt som varit
om allt som kunde bli
Ingen ska veta
att vi en gång visste
att ingen ska veta
att vi
en gång funnits till
_______
Joo, så är det faktiskt. Dessa ”ingredienser” har människan med sin intelligens under bara något sekel lyckats raffinera till mer och mer avancerade och högteknologiska tingestar.
Av marken på den här planeten har vi nu i det 21:e århundradet på ett strukturerat sätt kunnat konstruera och komprimera materien i en sådan grad, att ett litet platt ”fodral” som knappt syns i bröstfickan kan innehålla….en telefon, en radio, en kamera, en videoinspelare, en bildskärm, en musikspelare, en skivsamling, en dator (med bl.a. surf och mail-funktioner).
Allt detta har vi skapat av bara en hög med jord ! Man kan t.o.m. säga, att eftersom planeten Jorden genom evolutionen så småningom utvecklade människan, så har Jorden egentligen ”själv” på 4,5 miljarder år skapat… mobiltelefonen !!?
Dessutom bl.a. ett trådlöst nätverk över hela planeten, där miljontals förbindelser kopplas upp varje sekund. Evolutionen håller uppenbarligen på att utveckla en jättehjärna som lugnt snurrar vidare som ett litet skimrande klot där i utkanten av galaxen Vintergatan. Obekymrad om vetskapen att om någon miljarder år så börjar hettan, från en allt hetare sol, att långsamt smälta ner detta osannolika underverk.
I skenet av detta framtidsscenario och till Lennons ”Imagine” från min mobil vill jag belysa ”vårt” ovillkorliga öde med en dikt från min diktsamling……
VI FANNS
Ingen ska minnas våra skratt
våra lidanden och skrik
Ingen längre se
allt levande
all grönskad prakt
Inget längre finnas till
när solen rodnande
sakta sveper in
med svullnad hetta
smältande slätar ut
Inget ska någonsin vittna
om allt som varit
om allt som kunde bli
Ingen ska veta
att vi en gång visste
att ingen ska veta
att vi
en gång funnits till
_______
